Jag har nämnt i förbigående att Flisan står på BARF - Biologically Adapted Raw Food tidigare. Nu tänkte jag fortsätta nämna det lite övergripande.
Kattmat är ett rätt laddat ämne så tänker inte bli för ingående, utan nämner mer övergripande hur jag gör med Flisans mat, men tro mig. Det finns timmar av läsning för den som vill gotta ner sig.

Flisan står alltså på "raw food". Vilket betyder råa köttprodukter (säger köttprodukter för det inkluderar även inälvor och ben förutom muskelkött). Det är oupphettade köttprodukter av bra kvalitet (jag köper det som är klassat säkert nog för människor att äta).
Varje månad köper jag "månadens åtgång" och packar i vakumpåsar om ca 90-100g köttblandning i varje.
Vakumförpackningen gör att det håller sig fräscht i frysen längre och tinar snabbare när man väl ska ha påsarna. Jag lägger in morgondagens matpåse i kylen över natten så är den tinad till morgonen.
Flisan äter ca 90-100 g köttblandning om dagen (plus vatten, plus blod, plus torkat kött, plus tillsatser), hon vill ha lite mer om det är mycket "magert kött" som kyckling eller kalkon. Enligt vissa BARF-kalkylatorer ska hon ha mer kött i vikt, MEN viktigt här är näringsvärdet i maten, inte mängden. Så får hon högkvalitativt kött i bra blandning och fetthalt kan hon äta mindre.

Varje månad varierar jag blandningen hon får. Ofta gör jag iordning två olika mixer, en större batch och en lite mindre batch med lite olika innehåll. Det brukar gott och väl räcka över en månad.

På menyn denna månad är det:
- Malt nöthjärta (köpt på ICA och malt i en gammal hederlig handvevad köttkvarn)
- Kycklingmage (mald)
- Grytbitar av fläsk (malda)
- Kalkonfärs
- Kycklingfärs
Jag var lite osäker om jag skulle dela med mig av mer ingående procent men här är en bra svensk blogg om saken och hon gör ungefär som jag, bortsett från att Flisan enbart får hemlagad BARF:
Här är vad jag håller mig efter:
- 70% muskelkött av olika djur, gärna så olika djurslag som möjligt
- 10% inälvor (kycklingmage och ibland tunga går att få tag i på större butiker, ta vad du hittar som är inälvor).
- 5-10% lever (därom tvista de lärde dock om det är 10 eller 5)
- 10% ben (oupphettade)
Till detta lägger jag till taurin (inte alltid, är mycket taurin i tex. fläsk), grönläppad mussla och kelp. Ibland rå äggula, som är som en "multivitamintablett" plus massor av bra fett (INTE rå äggvita, det är giftigt, man KAN ge äggvita med men då måste den vara upphettad, Flisan brukar tigga när jag gör omeletter, hon älskar kokt ägg x)) och alltid en liten "klunk" med blod (nötblod för det mesta, finns att köpa på större matbutiker i frysdisken).

Lever tycker hon verkligen inte om i stora mängder, så det brukar bli runt 5% för oss, gärna ugnstorkad och knaprig, då äter hon den helst. Brukar torka olika typer av lever i ugn och använda som "strössel" över hennes mat.

Nötlever stod på menyn denna omgång!
Hjärta är en klass för sig och kan ges utöver ovan angivna procent, då det är en kombination av inälva och muskelkött. Hjärta är en av de främsta källorna till Taurin (ett väldigt viktigt näringsämne för katter då de inte producerar detta själv, vilket människor faktiskt gör). Denna månad fick jag tag i ett rejält nöthjärta som jag blandade i mixen. Annars brukar det bli kycklinghjärta.
Jag är inte meganoga med procent på grammet när jag blandar, men läs klart!
Varje månad får hon en ny mix av lite olika köttslag. Jag scoutar köttdiskarna på matbutikerna för att hitta något nytt. Ett tag körde vi en hel del älgkött men för tillfället har vi begränsad tillgång så nu är det borta från menyn tillfälligt. Rådjur och ren har också varit med i omgångar.
Fisk får hon ytterst sparsamt av. Hon brukar få ugnsbakad lax och torsk ibland om hon är sugen men som för gravida människokvinnor ska katter inte äta för mycket fisk då det innehåller mycket tungmetaller, och helst inte rå fisk utan den ska vara tillagad. Ska sanningen fram är hon inte VÄLDIGT förtjust i fisk har jag märkt.... hade hon varit mer förtjust i det hade hon nog fått det liite oftare. Dock är "Freeze Dried Smelt" ett populärt snacks för henne.
Den köttmix som är kvar i påsarna i frysen brukar jag efter en månad göra eget torrfoder av när det är dags att fylla på med ny köttmix.
Dvs jag sprider ut på ett bakplåtspapper och torkar i vanlig ugn på 60-70c i ca 15 timmar. Det har hon sedan stående framme kontinuerligt i en skål. Ibland vill hon snacksa och då går hon dit och tuggar. Bra tuggträning för att rensa tänderna med torkat kött. Hett tips!

Här torkas nötlever!
Helst ska katterna äta hela köttbitar och ben för tuggträningens skull. Jag har dock ett problem:
- Flisan vill inte ha för många stora bitar i sin mat. Hon har aldrig varit en "mäster-chomper", inte ens när hon var liten. Hon föredrar "färs", så jag maler alla köttbitar grovt i en köttkvarn, Några större bitar gör henne inget men inte för många på en gång. Hon är den sista katten jag kan tänka mig som kan tugga i sig ett helt kycklingben.... sånt är livet. De har egna preferenser!
Innan jag fick tag i benmjöl som fodertillskott då Flisan inte tuggar på hela ben, körde jag en kompromiss jag läste om från en utländsk BARF-sida där man kan använda torkade krossade äggskal istället (för kalciumet). Det fungerade fint, tills jag hittade Standardt Benmjöl. Ben innehåller mineraler som äggskal inte har, men torkade äggskal kan man använda i ändå ibland om man vill för variationens skull.
Det som är viktigt är förhållandet mellan kalcium och fosfor: 2:1. 2 delar kalcium för 1 del fosfor.
Med tiden kan rått kött, om inte balancerad med kalcium (ben, äggskal...) kalka ur skelettet och göra katterna bensköra, det är ett vanligt misstag om man gör egen BARF - man missar att lägga till ben och/eller kalcium. Kalcium motverkar syran (fosfor) i köttet och kan även lindra om katten tillfälligt fått kraftig acid reflux (som i Flisans fall en gång: Hon råkade få i sig tvättmedel från en läckande förpackning... hon blev inte sjuk mer än att hon hade överproduktion av magsyra någon vecka efter, lösningen blev "snällt" lättsmält kött som kyckling med en rikligare mängd benpulver än annars och snart var hon återställd och kunde börja äta inälvor och fetare köttsorter igen).
Fosfor är dock ett viktigt näringsämnde som inte ska uteslutas, det måste bara balanseras upp med kalcium (som också är ett viktigt näringsämne).
Här är en länk till en utländsk sida om BARF med en hel del läsning.
En bra tumregel, tycker jag, är att du ska mata din katt "en Frankenstein-mus" varje måltid. Alltså en bred variation av kött, inälvor och ben i varje mål.
Jag varierar Flisans blandningar hejvilt och hon äter faktiskt allt, även om jag bytt blandning. Jag är inte på grammet noga därför att jag varierar köttsorterna och tillskotten så mycket.
Som man brukar säga om hälsosam kost till människor: "Lite av allt".

Gråzonen är dock stor gällande kattnutrition, det märks om man läser på den svenska sidan jag länkade. Många veterinärer är inte intresserade av detta!
Vissa blandar råa morötter i sin BARF för fibrer, men det gör inte jag eftersom kolhydratinnehållet i rotfrukter är rätt högt. När Flisan fäller (som nu), får hon uppblötta psylliumhusk-fibrer istället (nästan kolhydratfria) och kattgräs. Hon har bara rapat hårbollar någon gång vid pälsfällningstider, annars kräks hon aldrig.
Med Flisan har jag märkt att mycket fibrer i hennes diet inte gör saken bättre. Hon sköter magen lätt och ledigt så gott som varje dag (ibland kan hon ha ett glapp på någon dag, men det beror på vad hon ätit och hur aktivitetsnivån har varit) ändå även i perioderna när hon inte får extra fibrer i sin mat.
Vissa hävdar att BARF-katter kan gå och bajsa 2-3 gånger i veckan och det är fullt normalt, så länge de inte verkar kämpa för att bajsa. Är din katt förstoppad märks det oftast med att de försöker gå på lådan, men får inget resultat, alternativt gör ljud när de försöker bajsa. Går det däremot några dagar utan att de går dit och sen går de dit och lägger en rejäl korv utan vidare är katten inte förstoppad, den behövde helt enkelt inte förrän då.
BARF-mat producerar i regel mindre "restprodukter" än burkmat och torrfoder. I BARF-mat är näringen tillgänglig och de absorberar en större del av maten de äter, så få inte skrämselhicka om de inte skiter lika mycket och lika ofta om du ställer om din katt!
På BARF är även fördelen att "exkrementerna" inte luktar speciellt illa (lite luktar det givetvis, det är ju bajs och kiss...). Flisans bajjor luktar knappt något alls om man jämför med "burkmatskatter", och urinen har en ytterst "mild" doft.
Detta kan förklaras med att BARF innehåller mycket vätska.

Det ack så viktiga vattnet.
Som är allmänt känt så är tillgången på vätska a och o. Jag blandar i extra vatten och blod i Flisans BARF-mat bara för att vara säker, plus att hon har miljoner vattenskålar och fontäner. Njurproblem hos katter uppstår lätt därför att de i grund och botten är ökendjur och absorberar främst upp vatten från urinen och avföringen om de inte har tillgång, då de inte har samma typ av törstreflexer som människor och hundar. Därför är vatten + katt extra viktigt att tillgodose.
Har vatten en bra vätskebalans luktar deras urin mildt och bajset har god konsistens (dock är det fortfarande normalt att katters bajs är lite "hårdare" än t.ex. hundbajs, en katt ska inte skita "krämig konsistens" på sitt bajs hela tiden, då kan det antingen vara överskott av fibrer i maten eller något annat som är galet).
Då Flisan gör alla sina behov ute när vi tar promenader så har jag stenkoll på hur det ser ut. Det var tack vare bajsets konsistens jag förstod att hon inte behöver så mycket fibrer i sin mat, men alla katter är olika. Man måste lära känna just sin katt för att veta vad som funkar för dem.

Jag vägde Flisan igår och hon står stadigt på 4.1 kg. Samma som i September förra året. Hon är kastrerad och innekatt, men jag begränsar inte hennes mat. Hon får äta så mycket av BARF-maten hon vill, plus det alltid tillgängliga "torrfodret" (läs torkat kött) och den innehåller både fläsk och annan "fet" mat. Hon äter bra och gärna, men hon är inte "besatt" av mat och tigger sällan, om ens aldrig. Jag tror det är därför att hon har en bra näringsstatus, och således är hennes hunger mindre.
Hennes "exkrementer" doftar måttligt, om knappt nåt alls. Hon sköter magen så gott som varje dag.
Hennes päls är blank och fyllig, trots att hon har "Birma-päls" och lätt kan bli fettig runt öron och kinder.
Öronen är rena och klorna växer som ogräs.
Öronen är rena och klorna växer som ogräs.
Hon håller vikten trots att vi inte anstränger oss.
Hon är pigg och aktiv.
Hon byter gärna foderblandningar, då så gott som ingen blandning är densamma från dag till dag.
Jag skulle kunna rapa fördelar med BARF hela dagen men det här får räcka för stunden!