En sak som jag och Flisan märkte tidigt i vår "upptäckarfas" var att standard-kattkopplen därute var på tok för korta för att applicera vår "löst-rep-filosofi" (dvs inget onödigt tryck i kopplet förutom vid kommandon)...
Dessutom var de otroligt korta standardkopplen en nackdel om man, som jag märkte, har en katt som är korsad med en ekorre....
Flisan gillar träd....
Vi bytte snabbt till en gammal tvättlina i grön plast med en hake jag snott ifrån ett standardkoppel.
Blickar ner på sina undersåtar.
Jag ville ha lite rum för fel om hon skulle fastna runt en gren när hon bestämde sig för att klättra upp i ett träd, och ett rep som smidigt skulle gå att "dra ner" utan att haka i barken.
Katt eller ekorre?Jag tillät henne klättra högre i början, men försökte stoppa henne innan hon trasslade in sig, vilket var en rätt spännande affär under perioden hon var helt besatt av att springa upp i varje träd vi passerade.
En gång i parken klättrade hon högt upp, satte sig på en gren och märkte att det var för högt att gå med huvudet först ner. Jag lät henne hållas, eftersom hon behövde lära sig att "backa med rumpan först" ner. Jag var fullt beredd att stamklättra upp och hämta henne, men försökte locka med godis för att motivera henne att lista ut HUR hon skulle gå ner på bäst sätt.
En gång i parken klättrade hon högt upp, satte sig på en gren och märkte att det var för högt att gå med huvudet först ner. Jag lät henne hållas, eftersom hon behövde lära sig att "backa med rumpan först" ner. Jag var fullt beredd att stamklättra upp och hämta henne, men försökte locka med godis för att motivera henne att lista ut HUR hon skulle gå ner på bäst sätt.
Efter ca 45 minuter i trädet bestämde hon sig och gjorde slutligen manövern som tog henne ner: Vända baken först och backa nedför stammen.
Efter den gången är hon försiktigare med att klättra för högt i träd OCH hon lärde sig att backa ner från trädet säkert helt på egen hand. Jag lät henne upptäcka detta och väntade tålmodigt nedanför.
Här var långt rep till nytta, då hon fick utforska detta själv och lärde sig att "träd är kul, men man måste ju klättra ner också".
Flisan är en nyfiken, men försiktig katt. Det var ytterst fördelaktigt i det här fallet. De BEHÖVER klättra och vässa klor "i naturlig miljö", så länge det kan göras säkert. I början KAN de vara lite övermodiga med att klättra upp så hindra dem gärna från att ta sig vatten över huvudet.
I somras bytte vi över till ett ca 3 meter långt koppel som jag tillverkade själv i mjukt makramé-garn. Det är vad vi har använt sedan dess. Skrikigt gult så jag ser det tydligt.
Jag kallar det "action-snöre" så jag kan släppa iväg henne och ge henne ett litet försprång om hon vill springa fort en sväng (oftast för att ta fart upp längs en trädstam på vägen). Katter är fruktansvärt startsnabba så för att minska risken att jag "rycker" i kopplet i onödan är ett längre snöre att föredra.
Jag har sett vissa använda lätta seglar-rep som kattkoppel. Du kan lätt tillverka ett eget, så länge du har en bra hake för selen.
Jag har sett vissa använda lätta seglar-rep som kattkoppel. Du kan lätt tillverka ett eget, så länge du har en bra hake för selen.
Det finns kattkoppel med löplina, precis som för hundar. Vi provade en sån men jag tyckte att det inte fungerade, då rullen utövar ett konstant tryck i selen (vilket vi inte tycker är bra). Med ett rep kan jag lättare ge en tydlig eftergift.
Vår filosofi är, att selen ska vara fri från tryck så vida jag inte vill att hon ska stanna eller svänga. Samma princip kan hittas i hästvärlden och kallas "eftergift". Beter sig hästen som du vill så ska ditt ledrep/tygel hänga löst/endast ha mjuk kontakt, och på så vis får du mer gehör med mindre rörelser, än om du utövar konstant tryck i selen hela tiden.
Det är i princip samma metod jag har tillämpat på Flisan. När hon går "i samklang med mig" hänger repet löst. Vill jag att hon ska göra någonting tar jag kontakt med henne i selen via repet och ger kommando (svänga, bromsa etc). Så fort hon gör som jag sagt så ger jag eftergift i repet. Det är som en "liten belöning" när trycket i selen lättar.
Eftergivet ledrep, inget tryck i selen.Så vidare till det här med selar.
OBS OBS OBS. KOPPLA ALDRIG ETT KOPPEL I ETT ENKELT HALSBAND SOM BARA GÅR RUNT HALSEN PÅ KATTEN. Det är bästa receptet på om du vill strypa din katt. Katter har mycket svagare nackmuskler än vad en hund har. Mycket lite tryck krävs för att knäcka din katts nacke! Och blir din katt busig under er promenad kan den i princip knäcka sin egen nacke med en sån anordning. En sele ska ALLTID gå runt magen i kombination runt nacken, ALDRIG bara i en rem runt halsen. ALDRIG. NÅGONSIN. Köp en ordentlig sele direkt!
Det finns miljoner selar på marknaden. I fotot ovan ser vi "standardmodellen", dvs en rem runt magen som ska sitta precis bakom frambenen och en rem runt nacken. Nackremmen ska ALLTID sitta löst, det är bara en extra säkerhet, det är den runt magen som ska sitta åt. Det var modellen vi började med, då den är liten och stör henne så lite som möjligt när vi skulle "vänja in oss".
Den typen av sele fungerar bra i början innan man börjat träna på specifika kommandon (stanna, sväng etc) men i senare skede kan den tunna remmen runt magen bli obekväm, främst om katten har en tendens att "dra iväg" på promenaderna. Vilket hon hade i början som de flesta katter. Denna seltyp är bra, men i mitt tycke lite "föråldrad".
Lösningen blev en "väst" som går mellan frambenen, där trycket sprids ut över en större yta över kattens framdel och på så vis är både effektivare OCH snällare i fråga om tryckpunkter, då trycket från repet sprids ut över en större yta av kattens kropp. OCH detta mer utspridda tryck kommer vara till stor hjälp när du vill kunna börja "detaljstyra" din katt på era promenader.
Flisan i sin "väst".
Den är både skonsammare och mer effektiv när du applicerar tryck. Våra promenader och kommandon tog ett stort kliv framåt när vi bytte modell på sele. Hon lyssnar tio gånger bättre på mina kommandon i repet sedan vi bytte selmodell.
Det finns massor av modeller på dessa västar, men välj helst en med trepunktsfäste framför kardborre. Kardborre är inte säkert och kan gå upp om din katt gör ett häftigt rygg i kopplet. Den hårda kardborren kan även skava mot huden om den hamnar fel. Så välj hellre en väst med rent trepunktsfäste utan kardborre. Det är säkrast och bekvämast i mitt tycke.
Den behöver träs på över huvudet och ena benet innan den kan knäppas fast. Flisan sitter lugnt i mitt knä och trär in huvudet själv genom nackhålet. Hon förstod snabbt vad det innebar.
Den här fina rosa västen är köpt på Wish för 25 spänn. Den var en chansning som visade sig vara avgörande. Nu vill vi inte ha något annat! Så det sitter inte i priset, utan vad ni tycker fungerar. Dyrt är inte alltid bäst!
Tro det eller ej, men den här selen sitter löst. Hon väger ca 5 kg men kan ändå har storlek "x-small" på sin väst ännu. Hon är liten över nacke och skuldror, och inte speciellt tjock, sin vikt till trots!